Kinesiska personliga pronomen
Grundformen är unik för varje person, och du lägger helt enkelt till ett suffix för att bilda plural.
Det personliga pronomenet "jag" på kinesiska är 我 (wǒ). Det är grunden till allting.
För att säga "du" använder vi 你 (nǐ). Och för "han/hon" är det 他 (tā).
Observera att uttalet av 他 är detsamma för "han" och "hon", men tecknet skiljer sig åt. För den feminina formen lägger vi till den kvinnliga radikalen 女 till vänster, vilket resulterar i 她 (tā). Detta är en säregenhet i kinesisk skrift som kan underlätta memorering.
Pronomenet "det" kan också hänvisa till ett objekt; i det här fallet skriver vi 它 (tā).
För att bilda plural lägger vi nu till suffixet 们 (män). Således blir "vi" 我们 (wǒmen), "ni" blir 你们 (nǐmen) och "de" blir 他们 (tāmen) eller 她们 (tāmen).
I en kinesisk mening är ordföljden vanligtvis subjekt + verb + objekt.
Till exempel, för att säga "Jag äter ett äpple", skulle vi säga "我吃苹果 (wǒ chī píngguǒ)."
Här är en sammanfattningstabell över personliga pronomen på mandarin:
 |
 |
||
| 单数 | 复数 | ||
 |
 |
||
| 我 | 我们 | ||
 |
 |
||
| 你 | 你们 | ||
 |
 |
 |
 |
| 他 | 她 | 它 | 他们 她们 |
Det finns två verb för - Att tala - på mandarin: 说 och 讲, 讲 används lite mer i södra Kina.
Att bilda en nekande mening med 不
不 (bù) placeras vanligtvis direkt före verbet för att negera nuvarande och framtida handlingar.
Att ställa en fråga med 吗
På mandarin används partikeln 吗 (ma) för att skapa slutna frågor som gör det möjligt för talaren att svara med "ja" eller "nej". Den placeras i slutet av meningen.
Klicka på orden eller bilderna i tabellen för att höra uttalet.
De två första meningarna översätts till "Jag talar kinesiska" med verben 讲 och 说.
Den tredje meningen är "Jag talar inte kinesiska".
Den fjärde är en fråga: "Prata du inte kinesiska?"
|
 |
 |
||
| 我 | 讲 | 中国话 | ||
|
|
|
||
| 我 | 说 | 中国话 | ||
|
 |
|
|
|
| 我 | 不 | 讲 | 中国话 | |
|
|
|
|
 |
| 你 | 不 | 讲 | 中国话 | 吗 |
I den här övningen kan du klicka på ordet eller dess bild för att höra dess uttal.